Astrött!! Helt slut! Varför? Jag har kunnat jobba dubbelpass förut utan att ha blivit så här trött. Men kanske för att ungarna idag var fuuuulla av energi och det var stört mycket folk på McDonalds idag. Jag var så trött att jag nästan började gråta när en arg gubbe kom in och började klaga och skrika. Hahaha, herregud.. Kan ju också va för att jag inte kunde somna inatt heller, eller för att jag käkat dåligt. Som vanligt! Plus mycket tankar som snurrar runt och ger mig huvudvärk och gör mig på dåligt humör. Pms?
Och alltid dessa nojiga tankar och känslor och magkänsla som jag önskade vore fel men som jag egentligen innerst inne inte tror är det...Och jag hatar att jag inte tar tag i det. Det är som vanligt, jag intalar mig själv  att det egentligen inte är några som helst problem, för att jag inte vill det. Jag vill inte inse det. Så jävla typiskt att sopa alla problem under mattan för att man inte vill ta tag i skiten för det är för... för... ja vadå? ... Jobbigt? Känslomässigt? Man tror inte egentligen att det kan hända en själv? Man är för feg? Man är för jävla lat för att ta tag i skiten? Eller man har helt enkelt vant sig vid känslan av att vara låg?
"I miss the comfort in being sad" Som Cobain sjunger.
Ähh, fan vet jag. Jag har väl bara en dålig dag helt enkelt där allt suger. Det tråkiga är att dom kommer allt oftare nu än vad dom gjorde för några veckor sen..
Nu ska jag sova.