När jag såg det här så försvann lite av det där vackra och roliga man alltid har haft med Disneyfilmer sen man var liten.
Walt Disney - en kåt gammal snuskgubbe.

 

Bara sådär undermedvetet, som man aldrig har tänkt på. Någonsin. Kanske därför jag är lite förstörd när jag tänker efter..

This is how it works
You're young until you're not
You love until you don't
You try until you can't
You laugh until you cry
You cry until you laugh
And everyone must breathe
Until their dying breath

No, this is how it works
You peer inside yourself
You take the things you like
And try to love the things you took
And then you take that love you made
And stick it into some
Someone else's heart
Pumping someone else's blood
And walking arm in arm
You hope it don't get harmed
But even if it does
You'll just do it all again

And on the radio
You hear November Rain
That solo's awful long
But it's a good refrain
You listen to it twice
'Cause the DJ is asleep

När jag vaknade och gick upp på övervåningen blev jag glatt överraskad när jag såg en massa ägg, kycklingar och påskris med fjädrar. Särskilt glad blev jag när jag upptäckte alla chokladpåskägg i en skål på vardagsrumsbordet.
Jag blir så glad av påskpynt. Det var ett tag sen. Allting är så ljust och färgglatt. Och GULT!

Såg att det var någon som hade tagit upp den här konstnären på blogg.se's startsida och jag var tvungen att kolla in henne själv.

Audrey Kawasaki.

Riktigt fin konst, som hon målar på trä. Jag har verkligen fastnat för hennes konst.

Kika in på hennes hemsida för ännu mer: www.audrey-kawasaki.com

En ny favorit.

Vår nya lycka.
Finns inga ord som kan beskriva vad jag känner för den här lilla tjejen.
Och Fia, du riktigt lyser. Man ser att du är så full av kärlek för henne. Både du och Chrille.

"Den vackraste stunden i livet var den när du kom..."

Jag älskar dom här mornarna. När jag vaknar och det är ingen hemma. Man har all tid för sig själv. Sitta och lyssna på hög musik utan att någon gnäller, äta kakor till frukost utan någon som påpekar att det inte är någon bra frukost, sitta på toaletten med dörren öppen, röka en cigg utan att skämmas (min styvmamma har precis slutat röka).
Det är alla tiders!

Ikväll ska jag jobba. Känns bra, har ju varit borta en hel vecka. Dags att man rör lite på sig. Men jag får ändå sån där jobbångest, eftersom man bara har haft det så bekvämt hemma. Ätit kakor.. legat i soffan och inte gjort någonting.
Äsch, det ska bli skönt att få göra lite nytta nånstans. Har varit rastlös två dagar i rad.

I lördags fyllde mamma 44 år. Hon var så fin så, lilla mamma :) Och hon fick en vattenkokare och ett våffeljärn. Och sen åt vi oxfilé med potatisgratäng och rödvinssås och sallad. Fy fan vad gott. Vi grillade för första gången i lördags.
Grillad oxfilé slår fan allt!!!
Min morbror Micke och hans fru Viveca var över och det var så kul att äntligen få träffa dom igen. Senast var på julafton då dom var nere hos oss i fem minuter innan Kalle började.
I lördags kunde vi åtminstone samtala lite. Gav oss råd om lägenheter och påpekade att jag såg ut som Spiderman i mitt röda linne och klarblå jacka.
Jag hade även en annan vän som fyllde 20 år mindre än min mor. Lilla Bönan fyllde 24!
Så det var att ta sig till han. Jag mötte upp Micke vid busshållplatsen och sen träffade vi Bönan som fick blommor och tyckte att jag var vuxen som gav bort blommor.
Vi bosatte oss ute i vardagsrummet och drack av bålet värdparet serverade och samtalade med lite folk.

Det var min lördag med födelsedagar det!

Sitter här med benen i kors och känner hur jag inte får nåt blodflöde i ena benet. Jag kan inte röra det heller. Jag hatar när ena foten blir helt förlamad.
Jag fick så en gång när jag hade åkt bil. Och inte tänkte jag på att foten var helt bort domnad. Så när jag skulle hoppa ur bilen ramlade jag bara ihop. Något chockad.
Och sen så kittlas det när blodet börjar rinna tillbaka. Kittlas och sticks. Ibland kan jag få så att det känns jättemycket och då brukar jag ligga i spasmer och asgarva.

Vart sugen på att lyssna på gamla Disney-klassiker och kom in på den här låten



Hellfire från Ringaren i Notre Dame, en utav dom bästa Disneyfilmerna som gjorts, och låt.
Tänker alltid på lillebror när jag hör den för den är en utav hans favoriter.

Jag har blivit beroende av Facebook. Nu när den är tillgänglig i mobilen kollar jag säkert varje gång var 20.e minut.
Och nu när jag har varit hemma sitter jag och glor där hela tiden. Även fast det inte händer något särskilt där.
Spanar in massa olika vänner, även fast jag inte är särskilt intresserad. Uppdaterar min status och vill att folk ska kommentera. Om dom inte gör det blir jag ledsen. Det är sant! "Jaha, ingen har kommenterat.. Ingen bryr sig riktigt.." Och när man ser den där lilla röda flaggan i hörnet blir det som en kick. Det är typ som att man söker bekräftelse.
Men så är det ju för alla. Varför ens uppdatera sin status annars? Alla är små bekräftelsefjantar. Även jag.
Men jag tror att folk är lika intresserade av vad jag gör och hur jag mår som jag är av andra. Det vill säga: Inte alls. Jag är inte ett dugg intresserad av vad Bertil Von Krusenstierna har för sig i sitt liv. Men ändå sitter jag där, framför Facebook och läser att han just nu har varit ute och matat fåglarna. Totalt waste of time. Varför? Varför detta onödiga, fåniga beroende som inte ens ger mig något?
Jag blir väldigt irriterad på mig själv. Ändå sitter jag där, uppdaterar min FB och vill att andra ska se och kommentera och bry sig om mig. Till och med Bertil, som jag inte ens bryr mig om.
Okej, jag är ju intresserad av vad folk jag bryr mig om har för sig. Kul att hålla sig uppdaterad. Men det är ju ändå mest onödigt strunt. Men, det stillar den lilla nyfikenhet jag har.
Jag är mest irriterad på mig själv för jag har låtit Facebook ta över min tid. Allt annat blir stillastående. Alla dom här vardagliga sysslorna. Som att städa, gå ut med hunden mm. Man skjuter upp.
Facebook är till för att visa upp sig. Facebook är till för att få den här bekräftelsen av andra människor. Det är därför man uppdaterar sin status, lägger upp bilder för omvärlden att se, skriver öppna meddelanden i loggen.
Jag använder Facebook, alltså finns jag. Om du inte gör det, ja, då blir du bortglömd. På Facebook marknadsför du dig själv, du visar upp den sida du vill att andra ska se.
Även fast jag kanske inte är så intresserad av andra, så finns det ändå den där lilla nyfikenheten som vill veta. Och jag vill att andra ska veta. Onödigt vetande. Onödigt beroende.
DAMN YOU FACEBOOOOK!!!

Gissa om jag gick i taket när jag läste i DN för några dagar sen att Andrew Lloyd Webber har gjort en fortsättning på The Phantom of the Opera.



LOVE NEVER DIES

Background

www.loveneverdies.com

Sitter och äter en frukost bestående av flingor och mjölk. Enkelt och gott. Och såklart kaffe. Måste alltid börja dagen med en kopp kaffe, annars blir jag inte människa.
Idag mår jag bättre (ingen feber, hosta eller snor. Halsen är också bättre, MYCKET bättre. Fortfarande hes men nu kan man höra vad jag säger, och hunden blir inte rädd längre.. ) Så det blir jobb idag. Känns ganska skönt. Man blir så jäkla trött och seg när man bara sitter hemma. Har bara suttit i soffan två dagar i rad och inte orkat göra nånting.
Och jag känner mig så ful! Man blir så ful när man är sjuk. Iaf jag. Jag blir helt blek, torr och röd om näsan, mörka ringar runt ögonen, trollhår och munsår. Plus att jag börjat få utslag. Kanske är från hunden? Kanske känner av den mer när jag är sjuk och immunförsvaret sjunker. Jag tror fan det.

Hey sexy mama!

Jag har inte rökt på två dagar heller pga halsen. Har överlevt på snus. Har inte känt något paniksug efter cigaretter heller. Kanske nåt man ska fortsätta med. Men jag känner verkligen suget nu när halsen är bättre.
GAH. Och för att det inte har blivit några cigaretter och för att jag bara gått hemma som en zombie har jag gått runt och småätit hela tiden. Och vi har massa gott hemma, heeela tiden. Min familj är så jäkla tjock! Massa kakor, mörk choklad, och såna där Daim,Japp,Brejk mm - choklad, chips, glass, cola.. ja, you name it!
Då blir det att jag som cookielover står där med handen i kakburken varje kvart.

This body is made of cookies! RAWR.

... men den känslan jag fick inatt var så sjukt jäkla obehaglig!
Jag vaknade till och var i en slags dvala. Jag var vaken, jag visste att jag var vaken, men mitt undermedvetna och alla tankar och känslor var någon annanstans. Och jag kisar svagt framåt och ser en mörk figur stå framför mig med händerna vid munnen och gör fula grimaser åt mig.
Jag blir skiträdd och förvirrad, för jag är ju vaken och jag vet att jag inte drömmer och jag undrar vem fan den här filuren är som står och gör miner åt mig. Och samtidigt så är mitt undermedvetna och alla dom här känslorna som "make sense", dom är helt borta. Så jag får för mig alla tokiga slags tankar och känslor som jag inte skulle få i vanliga fall. Och personer som betyder mycket för mig, som jag tänkte på. Jag visste inte vilka dom var. Jag tänkte ju på dom för en anledning, jag fick känslan jag får när jag tänker på dom här personerna. Men inte namnen, ansikten, vad dom gör eller hur dom är. Och jag ville att nån skulle komma och rädda mig från den här läskiga gubben som stod i mitt rum men jag hade ingen att ropa på. Själv kunde jag inte röra mig. Jag försökte, och det blev bara att jag pekade fuck you rakt ut i luften. Knappt det.
Det är jättesvårt att förklara. Men jag låg och vred och vände i sängen, jag kände mig så förvirrad, så rädd och jag var inte mig själv. Det var inte mina vanliga tankar, resonliga tankar. Jag låg där och tänkte är det så här det känns att vara galen? Jag visste ju innerst inne att jag egentligen inte var så här, men jag kunde inte göra något åt det. Jag var fast inne i dom här galna känslorna och tankarna.
Jag var jätterädd så jag försökte tvinga mig själv att vakna. När jag tillslut såg bilder av folk jag älskar så visste jag att jag var vaken.

Det känns verkligen som att jag har taggtråd i halsen just nu. Det är så jobbigt att prata. Jävla förkylning. Feber och slemhosta. Hatar att vara sjuk.
Jag blir verkligen som en zombie. En full zombie. Balanssinnet försvinner helt och jag går nästan in i väggen när jag är på väg nånstans.
Hade sovit hos Micke i natt, och idag gick vi ner till Ica för att han skulle handla, och kanske bli lite inspirerad haha. När vi väl kom hem var jag helt utmattad, la mig på sängen och frös, hosta och snora. Och kunde knappt prata. Inte det roligaste sällskapet direkt. Men på ett sätt kändes det lite bättre när han la sig bredvid mig.
Jag hoppas jag blir frisk snart. Att vara sjuk är fan så jävla tråkigt och jobbigt. Och i helgen är det två födelsedagar som ska firas: Mamma och Bönan fyller år. Så det blir grill hos morsan och senare galejj hos Bönan. Så jag vill bli frisk snart! Vill fira mina kära.

Annars är allt bra! Livet leker och jag har det mycket bättre än vad jag haft på länge. Jag känner mig inte lika tom längre. Man kan ju känna sig sådär vilsen och urholkad. Som att man går omkring i någon slags dimma och man vet varken upp eller ner. Jag har kommit ut ur den där dimman och jag ser klart. Jag ser saker och ting ur ett annat perspektiv och alla färger är mycket starkare. Det finns en del faktorer som spelar in där.

Det är det här vi är. Det är det här vi har. Och vi har mer och ge. Du gör min dag.

Hela veckan har varit helt underbar. Jag har varit så glad och på bra humör. Tror det är mycket tack vare att vårsolen tittar fram nu, mer och mer. Och att jag ständigt är med folk jag tycker om. Det är ett plus med att bo hemma, sammanhållningen. Och igår var jag över till micke och vi lagade mat och kollade på film och hade onsdagsmys. Och torsdagsmys hela dagen med p3 i bakgrunden. Nu har jag precis kommit hem från farmor och farfar, farfar blir 78 idag. Och det bjöds på smörgåstårta, min favorit. Det var riktigt kul att träffa släkten igen, sitta och snacka och uppdatera sig lite om vad alla har för sig och hur dom mår. Och nu sitter jag här i vardagsrumssoffan med carina, ove och gittan och käkar bullar. Carina var igår och opererade näsan eftersom hon inte kan andas genom näsan. För trånga näsgångar. Så hon sitter här med två tamponger uppkörda till hjärnan och en blodig kompress tejpad under näsan. Så, hon har ganska ont och käkar smärtstillande. Nu tänkte jag fortsätta vara lite social och lägga undan mobilen.

Just nu saknar jag en massa. Nästan så det gör ont i hjärtat.
Jag saknar en speciell person som jag håller kär.
Jag saknar alla mina bästa tjejkompisar: Jenni, Fia, Sanna, Veronica, Emelie, Jannike.
Jag saknar min lillebror som aldrig är hemma.
Jag saknar min mamma som jag träffar så sällan.
Jag saknar mormor och morfar.

Ni ska veta att jag tänker på er hela tiden.
Ni är liksom, en del av min personlighet. Ni alla speglar någonting inom mig och lägger till.
Det är svårt att förklara. Men ni ska veta att ni betyder så mycket för mig. Och jag är tacksam varje dag att jag har er.

Härlig morgon med musli, kaffe, en liten dilo som springer omkring och ett strålande väder ute!

Ligger i min säng. Bloggar direkt från mobilen. Lite irreterande då vissa ord (typ hälften) inte finns i t9. Well. Är så där lagom uttråkad, kan inte sova och ugly kid joe strömmar ut ur högtalarna. Tankarna flödar och jag är så jävla bäst på att noja. Jag har stor lust att ge mig själv en rejäl bitch slap. Jag måste sluta att jämt vara inställd på det värsta. Men jag kan inte rå för det! Det är som en slags försvarsmekanism. What to do, what to do? Ska väl åtminstone försöka sova nu och lugna tankarna lite. Fast tråkigt att sova själv. Jag vill skeeeeda! Med eeeda!