... men den känslan jag fick inatt var så sjukt jäkla obehaglig!
Jag vaknade till och var i en slags dvala. Jag var vaken, jag visste att jag var vaken, men mitt undermedvetna och alla tankar och känslor var någon annanstans. Och jag kisar svagt framåt och ser en mörk figur stå framför mig med händerna vid munnen och gör fula grimaser åt mig.
Jag blir skiträdd och förvirrad, för jag är ju vaken och jag vet att jag inte drömmer och jag undrar vem fan den här filuren är som står och gör miner åt mig. Och samtidigt så är mitt undermedvetna och alla dom här känslorna som "make sense", dom är helt borta. Så jag får för mig alla tokiga slags tankar och känslor som jag inte skulle få i vanliga fall. Och personer som betyder mycket för mig, som jag tänkte på. Jag visste inte vilka dom var. Jag tänkte ju på dom för en anledning, jag fick känslan jag får när jag tänker på dom här personerna. Men inte namnen, ansikten, vad dom gör eller hur dom är. Och jag ville att nån skulle komma och rädda mig från den här läskiga gubben som stod i mitt rum men jag hade ingen att ropa på. Själv kunde jag inte röra mig. Jag försökte, och det blev bara att jag pekade fuck you rakt ut i luften. Knappt det.
Det är jättesvårt att förklara. Men jag låg och vred och vände i sängen, jag kände mig så förvirrad, så rädd och jag var inte mig själv. Det var inte mina vanliga tankar, resonliga tankar. Jag låg där och tänkte är det så här det känns att vara galen? Jag visste ju innerst inne att jag egentligen inte var så här, men jag kunde inte göra något åt det. Jag var fast inne i dom här galna känslorna och tankarna.
Jag var jätterädd så jag försökte tvinga mig själv att vakna. När jag tillslut såg bilder av folk jag älskar så visste jag att jag var vaken.