Vaknade i lördags vid elvatiden. Gick ut ur rummet och möttes av en unken lukt. En sån lukt som när man ligger instängd i sovrummet för länge utan att vädra, och det är massa svettlukt och, sånt..
Pappa ligger i soffan på övervåningen i morgonrock, blek, med mörka ringar under ögonen ligger han där och suckar. Carina ligger i sovrummet med dörren öppen och ojar sig.
- Hej, godmorgon! säger jag med ett leende på läpparna och har, för ovanlighetens skull ett bra morgonhumör.
- Mmmmhh... hej... säger pappa och suckar lite högre, lite längre. Jag stannar upp.
- Men vad är det med er?
- Alla är magsjuka, vi har varit uppe och kräkts och haft diarée hela natten. Jag, Carina och Georgos. Vi har fått skrubba hela nedre toaletten för Georgos hann inte dit i tid.
Jag stelnar till. Undrar när Micke kommer hem från jobbet. Jag vill fan inte vara kvar i huset när dom har haft största spykalaset hela natten. Hoppar in i en dusch. Gör mig iordning. Tar knappt på nånting i huset, om jag skulle vara tvungen att ta på nåt handtag eller nåt var det handspriten direkt efteråt. Och jag vill bara dra så fort som möjligt.
- Johannaaaaa, har du snus? Frågar pappa och jag kan inte undgå att jämföra honom med Rudolf i "Sunes sommar" när han brytit benet och ligger på sjukhuset och tror att han ska dö närsomhelst, jag säger nej. Har du cigg då? Pappa börjar få lite panik i rösten.
- Inte många. Men ni kan få varsin, säger jag och lägger två på vardagsrumsbordet.
Och när jag ska gå frågar pappa i ännu mer panik om han kan få en cigg. Och jag säger nej. Och pappa och Carina som är värsta nikotinberoende, går runt hemma utan nånting med största behovet efter lite nikotin. Dom kan inte ta sig nånstans eftersom dom är magsjuka och knappt orkar lyfta på fjärrkontrollen för att byta kanal. Och jag hör dom föra sin klagans sång när jag stänger dörren om mig för att ta mig till friskare vidder.

Så jag har spenderat hela helgen hos världens underbaraste. Skulle jag gjort även om familjen inte var sjuk. Men jag fick lite extra bråttom. Inte kul att råka bli magsjuk när man även har problem med njurarna. Ondast gör det på morgonen, när man har legat ner på rygg, på sidan och det har blivit ett extra tryck på dom.
Jag och Micke gjorde godaste middagen i lördags! Kycklingtortillas! M-MMM!! Chickentortillas Speciale a'la MJ. Det godaste jag ätit på länge.
Och jag trivs så bra med honom. Hans sällskap, hans närhet.. det är guld för mig. Och allt blir bara bättre och bättre ju mer vi lär känna varandra.
Imorse skiljdes vi åt nere vid stationen, han skulle iväg och jobba. Kommer inte hem förrän på onsdag. Och när jag såg han på tågperrongen genom fönstret på bussen satt jag och log för mig själv. Det där är min karl. Och jag ville skrika det så alla på hela bussen hörde.
Nu har jag varit utan honom i ungefär 6 timmar, och jag saknar han redan. Men det är bra och sakna. Vi kommer ses snart igen.

Skulle ha dragit på Banditkryssningen på fredag. Men det kommer nog inte bli av för min del, med tanke på njurarna, jag käkar antibiotika och då kan man inte dricka och jag går runt och känner mig seg med en molande värk i ryggen. Kul att sätta sig på en båt med massa drägg, och nykter dessutom, haha. Sen har jag inte tillräckligt med pengar heller. Så det känns så onödigt. Så nu gäller det att hitta någon som vill ha en biljett till en rockkryssning tillsammans med massa sköna bruds. Är du sugen? 680 pesetas. Kom igen!

Innan jag avslutar detta inlägg vill jag skriva att min kära mor precis har börjat blogga!
Hellanbellans.blogg.se
In och kika kära vänner.

Dåliga tänder. Dåliga tänder + att jag är dålig på att ta hand om dom. Alltid är det nånting när jag ska till tandläkaren. På senaste har det varit mycket om fickor i tandköttet, massa bakterier samlas där, vilket leder till tandlossning. Måste sluta röka, måste sluta snusa. Känns inte så kul att få gå med löständer när man är 40.
Och bättre tag med tandtråd. Fick en tandgel jag ska smeta mellan tänderna också som dödar bakterier.
Efter tandläkaren svängde jag förbi vårdcentralen. Har haft urinvägsinfektion ett bra tag till och från, och om man inte behandlar skiten så drabbar det tillslut njurarna. Vilket hände mig igår på jobbet. Hade så ont i njuren, trodde först att det var ryggen, men eftersom jag mådde illa, hade kallsvettningar och precis haft urinvägsinfektion så fatta ju jag att njuren var fuckad. Kände mig halvt stelopererad och sprang mellan borden likt Quasimodo. Ingen har ju såklart lust att ställa upp och ta ens tid när man stänger. Plus att vi har fått extra städuppgifter på jobbet så det är extra mycket arbete och extra mycket kaos. Och ännu mer tankar att man bara vill lägga sig ner på golvet och gråta. Det var bara att bita ihop.
Tack.
Men nu har jag införskaffat min antibiotika som jag ska gå på i 10 dagar. Ska bli så skönt att få bort den här smärtan. Det gick inte ens att sova inatt, för jag hittade ingen bra position som gjorde smärtan lindrigare. Bara värre.
Och nu när jag bara tagit det lugnt och käkat smärtlindrande så känns det bra. Kanske blir jobba imorgon. Suck. Har egentligen ingen lust just nu. Det enda jag vill är att få umgås med min underbare pojkvän. Vi har inte setts sen i onsdags och jag saknar han så himla mycket redan.
Det kändes så konstigt att gå tillbaka till jobbet efter fem dagars ledighet där jag bara umgåtts med Micke. Jag insåg nog inte att jag svävade på moln tills jag kom tillbaka till jobbet, till stressen. Jag vart direkt nerdragen på marken och vart konstigt nog förvirrad över hur grått och trist och jobbigt allt plötsligt blev.
Det är nånting särskilt med den där karln om han får mig att känna sådär.
Som Helena sa: Vilket kap! Han får du hålla fast vid, lova det! (Hade inte tänkt mig nåt annat)

Är hemma hos mamma just nu tillsammans med lejonen. Fyfan vad stora katterna har blivit. Kommer säkert väga 15 kg när dom är fullvuxna. Eller så är det bara jag som inte är van. Har varit så mycket hos Micke och hans katt Cesser som är tinywiny så morsans katter ter sig som bestar i jämförelse, med jättelika dammvippor till svansar.
Och mamma var jättesnäll och köpte mig en billig bikini från H&M. (Tack igen).
Den är lila med ascoola mönster, I'm really in love with it. Så jag testade den här hemma, och hör från mamma i köket:
- Men.. Du har ju inget, där bak..? (Hon syftar på min rumpa)
- Nej.. Jag vet. Jocke säger att det ser ut som jag har en jättelång rygg..
Jag ser ärligt talat ut som en planka. Inga former. Förutom på magen. Det är där jag förvarar mitt godis, mina kakor, min öl, mitt vin, mina ostbågar, all min skräpmat. Och så låter jag det jäsa. Då har jag nånting som åtminstone sticker ut! Måste ju låta karln ha nånting att klämma på.

Fyfan, jag är så snussugen. Men jag har inget snus. Och röksugen är jag också, och jag har cigaretter. Men jag försöker hålla mig så gott det går. Måste försöka lägga av med den där skiten. Jag kommer bli tjock istället. Har suttit och glufsat i mig godis och ostbågar den senaste timmen.
Snuuuuuuus.
SNUUUUUUUUUHUUHUUUUUSSSSSS!!!!
Jag tar en cigg nu och sen ingen mer på hela kvällen. Och jag ska försöka att hålla mig från att tigga snus av far.
Låter som en bra deal i mitt huvud.
Så en cigg nu, sen mammamys i soffan. She will love the smell I'm bringing in.. Askkopp. Mmmm.

Ja, inte är det då något som jag är van vid. Ni som känner mig vet. Jag och förhållanden har liksom inte funkat, det har antingen varit det ena eller det andra. Hur som helst, mycket otur inom genren "kärlek".
Så för första gången på tre år känner jag mig riktigt, jag vet inte hur jag ska förklara det, typ, uppfylld. Jag känner inte av det här tomma i bröstet längre. Mycket tack vare en underbar person, som jag nu officiellt kan kalla min pojkvän.
Det känns så nytt. Så annorlunda. Jag måste riktigt smaka på ordet för att förstå. Pojkvän... Pojkvän.. Hmmm. Försöka pränta in i skallen.
 Ahh, jag är så glad!!
Det känns så annorlunda. Så bra. Han tar upp en stor plats i mitt hjärta.