Ja, inte är det då något som jag är van vid. Ni som känner mig vet. Jag och förhållanden har liksom inte funkat, det har antingen varit det ena eller det andra. Hur som helst, mycket otur inom genren "kärlek".
Så för första gången på tre år känner jag mig riktigt, jag vet inte hur jag ska förklara det, typ, uppfylld. Jag känner inte av det här tomma i bröstet längre. Mycket tack vare en underbar person, som jag nu officiellt kan kalla min pojkvän.
Det känns så nytt. Så annorlunda. Jag måste riktigt smaka på ordet för att förstå. Pojkvän... Pojkvän.. Hmmm. Försöka pränta in i skallen.
 Ahh, jag är så glad!!
Det känns så annorlunda. Så bra. Han tar upp en stor plats i mitt hjärta.