Det känns verkligen som att jag har taggtråd i halsen just nu. Det är så jobbigt att prata. Jävla förkylning. Feber och slemhosta. Hatar att vara sjuk.
Jag blir verkligen som en zombie. En full zombie. Balanssinnet försvinner helt och jag går nästan in i väggen när jag är på väg nånstans.
Hade sovit hos Micke i natt, och idag gick vi ner till Ica för att han skulle handla, och kanske bli lite inspirerad haha. När vi väl kom hem var jag helt utmattad, la mig på sängen och frös, hosta och snora. Och kunde knappt prata. Inte det roligaste sällskapet direkt. Men på ett sätt kändes det lite bättre när han la sig bredvid mig.
Jag hoppas jag blir frisk snart. Att vara sjuk är fan så jävla tråkigt och jobbigt. Och i helgen är det två födelsedagar som ska firas: Mamma och Bönan fyller år. Så det blir grill hos morsan och senare galejj hos Bönan. Så jag vill bli frisk snart! Vill fira mina kära.

Annars är allt bra! Livet leker och jag har det mycket bättre än vad jag haft på länge. Jag känner mig inte lika tom längre. Man kan ju känna sig sådär vilsen och urholkad. Som att man går omkring i någon slags dimma och man vet varken upp eller ner. Jag har kommit ut ur den där dimman och jag ser klart. Jag ser saker och ting ur ett annat perspektiv och alla färger är mycket starkare. Det finns en del faktorer som spelar in där.

Det är det här vi är. Det är det här vi har. Och vi har mer och ge. Du gör min dag.