Jag har blivit beroende av Facebook. Nu när den är tillgänglig i mobilen kollar jag säkert varje gång var 20.e minut.
Och nu när jag har varit hemma sitter jag och glor där hela tiden. Även fast det inte händer något särskilt där.
Spanar in massa olika vänner, även fast jag inte är särskilt intresserad. Uppdaterar min status och vill att folk ska kommentera. Om dom inte gör det blir jag ledsen. Det är sant! "Jaha, ingen har kommenterat.. Ingen bryr sig riktigt.." Och när man ser den där lilla röda flaggan i hörnet blir det som en kick. Det är typ som att man söker bekräftelse.
Men så är det ju för alla. Varför ens uppdatera sin status annars? Alla är små bekräftelsefjantar. Även jag.
Men jag tror att folk är lika intresserade av vad jag gör och hur jag mår som jag är av andra. Det vill säga: Inte alls. Jag är inte ett dugg intresserad av vad Bertil Von Krusenstierna har för sig i sitt liv. Men ändå sitter jag där, framför Facebook och läser att han just nu har varit ute och matat fåglarna. Totalt waste of time. Varför? Varför detta onödiga, fåniga beroende som inte ens ger mig något?
Jag blir väldigt irriterad på mig själv. Ändå sitter jag där, uppdaterar min FB och vill att andra ska se och kommentera och bry sig om mig. Till och med Bertil, som jag inte ens bryr mig om.
Okej, jag är ju intresserad av vad folk jag bryr mig om har för sig. Kul att hålla sig uppdaterad. Men det är ju ändå mest onödigt strunt. Men, det stillar den lilla nyfikenhet jag har.
Jag är mest irriterad på mig själv för jag har låtit Facebook ta över min tid. Allt annat blir stillastående. Alla dom här vardagliga sysslorna. Som att städa, gå ut med hunden mm. Man skjuter upp.
Facebook är till för att visa upp sig. Facebook är till för att få den här bekräftelsen av andra människor. Det är därför man uppdaterar sin status, lägger upp bilder för omvärlden att se, skriver öppna meddelanden i loggen.
Jag använder Facebook, alltså finns jag. Om du inte gör det, ja, då blir du bortglömd. På Facebook marknadsför du dig själv, du visar upp den sida du vill att andra ska se.
Även fast jag kanske inte är så intresserad av andra, så finns det ändå den där lilla nyfikenheten som vill veta. Och jag vill att andra ska veta. Onödigt vetande. Onödigt beroende.
DAMN YOU FACEBOOOOK!!!