Det känns som att jag har vaknat upp ur den här jävla koman nu. Äntligen. Det var ta mig fan på tiden.

Dags att ta tag i saker. Leva mitt liv för mig, inte för dig eller någon annan. För bara mig. Jag ska vara egoistisk för en gångs skull.

Lättnad.

Tack mamma. Ditt ständiga tjat fungerar faktiskt. Trodde jag aldrig.. Det var nog efter ditt samtal i morse som jag kände att det var dags att komma ut ur den här bubblan, denna långa fucking koman som jag legat i.. ja jag vet inte hur länge. Nu är det dags att rannsaka mig själv och sluta vela, ta tag i livet.
Det känns som att jag är inne på rätt väg nu.