Sitter här hemma. Lite rastlös är jag allt. Lyssnar på Phantom of the Opera och drömmer mig bort.
Detta soundtrack... är så jävla bra. Som att dom spelar på dom exakta strängarna i mitt hjärta. Underbart.

Jag undrar hur länge jag har varit en nörd för just denna musikal. Måste ju vara ungefär 2 år nu.

Haha, jag har märkt ett mönster. Varje gång jag har varit låg, mått dåligt eller nånting, så har jag tagit till just Phantom of the Opera. Just bara för att jag kan drömma mig bort i allt som har med det att göra. Jag är en drömmare helt enkelt.

And I like it... A LOOOOOT.

Jag kommer ihåg när jag och mormor var nere i London och såg den här musikalenn på Her Majestys Theatre. När musiken kom igång och ljuskronan åkte upp i taket, jag röööös. Jag fick sån gåshud så det är inte sant, och tårar i ögonen. Jag vet, jag är en nörd som sagt.. Men gud vad det var.. ahhh shit jag saknar ord. Det var hur jävla bra som helst!!

För att inte tala om filmen som jag sett femtioelva gånger. Jag kan alla sånger och repliker.

Jag vet inte, men i allt jävla skit så kan jag alltid luta mig tillbaka till det här och bara, bara.. vara. Konstigt nog, men det är som min fallskärm. Det känns skönt.

Tänk vad bara en musikal kan påverka. Men som jag har skrivit tidigare i min riktiga dagbok.. så skulle jag vilja bli teatersminkös, få vara bakom scenen och förvandla människor till nånting/någon helt annan. Bara att få vara bakom scenen och få vara med i att få berätta en historia. Vara med i att få ut ett budskap. Häftigt.

En annan dröm jag har är att börja spela fiol. Det är ett riktigt vackert instrument. Att få stå på en stor scen med en hel orkester eller stråkkvartett, och spela jättefina sånger. Det skulle jag vilja göra nån gång i livet. Vilken känsla.