Gud vad skönt det är att äntligen få sluta tidigt om dagarna. Då har man tid att träffa vänner och familj.
Som idag, Emelie var förbi på en kaffe och snack på balkongen. Jättekul att få träffa den där tjejen. I love her. Sen kom pappa förbi och berättade att lägenheten nu äntligen är såld, till en Åke. Han flyttar in i nov/dec. Känns lite läskigt, och tråkigt. Nu är det någon annan som ska flytta in här. Det här har varit min enda fasta punkt under en lång tid. Ja, praktiskt taget under hela mitt liv. Annars har det varit flytt hit och dit, varannan vecka hos mamma, varannan vecka hos pappa.
Har lyckats skapa många minnen under 5 år i den här lägenheten. Mitt hem. Min trygga vrå.
Jag bodde här när jag började gymnasiet, drog hit min första pojkvän, haft otaliga fester, och nästan lika många klagomål, losade min.. ja du vet, här, har varit med dom värsta och bästa perioderna här. Om väggar kunde tala...
Det är under den tiden som jag utvecklades som mest som jag bodde här.
Känns tråkigt att släppa det på nåt vis.
Jag har jättesvårt för att släppa saker och ting. Särskilt sånt som man har haft så länge.
Men, det är nog dags att börja på ett nytt kapitel. Att gå vidare. Skapa nya minnen nån annanstans.
Man kan ju inte stå på samma punkt hela livet.

Sen så träffade jag Veronica. Vi var ute på promenad med Oliver. Gick bort bakom Statoil, upp mot Lövholmen och ner från Storvreten. En och en halv timme, precis som hon sa att det skulle ta haha.
Riktigt skönt, var längesen jag var ute och tog en riktig långpromenad.
Blev snack om ett och annat. Bland annat Finska Vinterkriget och gamla husdjur, det var iaf det vi snackade mest om.
Och om festen på fredag. Hoppas det blir kul! Vi ser fram emot att vara Tumba-chicka bland alla Stureplans-chicka ;D Haha!

Nej, vad trött jag blev. Det var en värd promenad, nu kanske jag lägger mig i tid.
Dags att ta av ansiktet!