Vi passade på samtidigt som brorsan flyttade i lördags och lånade hans lastbil (sparade minst 500 spänn så det vare värt).

Så nu är ALLA mina saker här.

Vi slängde Mickes 90-säng och skrivbord, som stod i vardagsrummet/vårat sovrum, och la ner min 160 madrass på golvet så länge. Ingen idé att hålla på att montera ihop den skiten så länge hans inneboende är kvar. Han kommer flytta ut den 1 sep.

Vi har massa flyttkartonger i förrådet plus tavlor och annat dylikt. Några står i hallen, och lite annat av mina saker ligger överallt i lägenheten. Skönt iaf att ha lite av min prägel här, haha!

Dom två dagarna vi höll på att flytta kändes allt bra, kul att få bo ihop. Men det gick ändå så snabbt, jag hade ju ställt in mig på den 25 augusti som flyttdatum. Så jag gick runt och kände mig lite konstig utan att riktigt kunna veta varför. Kände mig stressad.

Allting blir ju nytt, och man ställer om sig från att ha bott hemma med familjen till att bli sambo med sin kille!

Det är kul! Det här känns bara naturligt, för vi funkar bra ihop. Men det känns inte riktigt riktigt än. Tar ett tag att komma in i det hela.

Vi har suttit och diskuterat hur vi ska måla om, vad vi ska köpa hem för grejer. Diskuterat soffor och sånt. Vi åker och handlar tillsammans, lagar mat tillsammans (eller mest han som lagar, jag assisterar ;)).

Det har funkat bra dom här 6 dagarna. Hahaha! Vi får se efter 6 månader! Då kanske allt är ännu bättre!

Skönt att ha det på 5 min avstånd!

Efter det drar jag med henne hit så hon får se hur vi bor, ta en kaka och kaffe och snacka skit!

Det är ju inte varje dag vi ses, inte som när vi båda bodde på Munkhättevägen.

Då sågs vi nästan varje dag, och det var sim 2-3 gånger i veckan. Vi var duktiga en gång i tiden ;).

Fast så är det med nästan alla vännerna nu förtiden. Man ses inte lika ofta som förr i tiden. Alla har ju fullt upp med sitt. Man skaffar sig sitt egna liv och har fullt sjå med det. Det positiva är att vi ändå har den där bra kontakten vi alltid har haft, det är bra vänner det och dom kommer man inte att förlora. Man kommer alltid finnas där för varandra.

Och senare ska jag träffa Yaniboy, det var ett tag sen med henne också! Uppdatera sig lite om varandras liv, snacka skit och äta en god middag :).

Itz gonna be nize!