Jag, Micke, Adde, Emelie och Jojje hoppade in i bilarna och begav oss mot Brosjön för sol och svalkande bad.

Och dom har verkligen rustat upp stället! En fin liten grön kiosk, volleybollplan, nya bryggor som också är handikappanpassade, en trätrappa ner till stranden (så man slipper halka i grusbacke som man gjort tidigare), och tre sorters grillar: en för fågel, en för fläsk och en för nötkött. Jättebra tycker jag att man tänker på det gentemot vissa religioner.

Hur som helst så var det asskönt att bada! Ett svalkande dopp efter att man legat och stekt och svettats i solen. Visst var det jättekallt i början när man klev i, men sen domnade kroppen bort och och det vart bara skönt, haha.

Efter en pizza på Benevento skiljdes vi åt och jag la mig på soffan och tuppade av. Man blir så jäkla trött och matt av den varma solen. Men det är skönt med eftermiddagstupplurer :P.

Igår var jättekul! Det var dags för den årliga Countryfestivalen på Lida. Jag, Micke, Jojje och Adde var först här hos mig och grillade och förade ute på altanen i den stekheta solen.

Efter det åkte vi till Emelie där det vart ännu mer förande och alla brudar kom dit. Älskar när alla samlas sådär. Committment ;).

Vart mycket prat och skratt.

Sen var det dags att bege sig mot "countrybussen". Och den turen kommer jag aldrig att glömma..

Jag och Micke sitter bredvid varandra och Jenni och Emelie sitter bakom oss. Vi garvar och sjunger och tar bilder på varandra.

Micke sitter och ylar på en låt som Hanky the Poo sjunger i "South Park".

- Yyyyyyl, yyyyyl!! ..... and Hanky the poo, he loves yoouuuuu! Sitter Micke och sjunger.

Och jag tittar på honom och ler och tänker, nej fan nu är det dags, jag kan inte dra ut på det längre.

- Aaahhhh, YYYYL,  Haaaanky theee POOOOO,, heee looooves yoouuuuuu!!!

- And I love you, säger jag och ler och tittar honom i ögonen. Det känns som om hjärtat ska hoppa ur bröstet på mig så hårt som det slår.

- Gör du verkligen det? säger Micke och ser mig ännu djupare i ögonen och får ett leende han inte kan hålla tillbaka.

- Ja, jag gör verkligen det. Jag har velat säga det länge.

- Men varför har du inte gjort det då?

- Jag borde ha gjort det, men jag är så jäkla feg..

- Men då. Om det är nåt så ska du ju säga det. För jag känner ju samma sak. Men jag vet, jag har själv så svårt för det där.

- Gör du det? Säg det då.

- Jag älskar dig.

Och vi ler mot varandra och kysser varandra.

- Jag blir helt varm inombords nu när jag tittar på dig, säger han. Jag blir det varje gång jag ser på dig. Särskilt när du sitter framför spegeln och gör dig iordning. Jag tycker om att se dig när du fixar dig, går fram och tillbaka och letar kläder, fixar håret..

- Va? Gör du? Men gud, du kan inte säga sådär. Titta hur jag blir, säger jag och kan verkligen inte hålla tillbaka tårarna. Och han torkar mina tårar.

Jenni och Emelie undrar hur det är eftersom jag sitter och gråter.

- Vi har precis sagt att vi älskar varandra!! säger vi med stora leenden.

Min älskling. Jag blir själv helt varm när jag tänker på honom. Det är så här det känns. Att älska någon.

Och jag ville gärna dela med mig av det. Kanske inte så märkvärdigt för andra. Men så stort för mig. Äntligen har jag vågat ta det steget och få han att veta att jag älskar honom. Jag älskar honom så mycket!!

När vi kom fram till Lida var vi såklart tvungna att säga till alla våra vänner och alla vi stötte på att vi precis sagt att vi älskar varandra. Det är stort för oss båda, eftersom både jag och Micke har svårt med det här med känslor och nu har vi gått ännu ett steg närmare varandra. Och båda har lyckats riva ner ytterligare en bricka från våra murar.

Vi alla satt på gräset, drack öl och snackade skit. Kastade pommes på varandra och hade det jävligt kul.

Jag träffade på en kär vän och gammal kollega till mig, Tobbe. Var hur underbart och roligt som helst att träffa han igen! Han är världens härligaste människa! Och han utmanade mig till att rida på den mekaniska tjuren efter att jag pikat han när han hade ridit den en gång.

Jag antog utmaningen, satte mig på tjuren i min korta jeanskjol och tänkte att herregud nu ser alla människor in mellan bena på mig, och det där jävla repet skärde ju såklart in och jag kände hur trosorna började överge sin annars så givna plats. Som tur var ramla jag av innan det hade blivit ännu mer pinsamt.

Klarade 23 sekunder! Efter mig var det Tobbes tur, som ramlade av efter 9 sekunder. Så jag vann! Äran ;).

Vid halv ett var det dags att bege sig mot bussen, och kvällen var mot sitt slut.

Tack alla för en underbart rolig kväll, utan er, ingen fest. Right? ;)

Nu sitter jag och bror min framför våra datorer och är väldigt sociala mot varandra. Dagens ungdomar..

Lite lätt uttråkade sådär. Pyamasen var på redan klockan 8. Men jag har inte tänkt gå och lägga mig än på ett tag. Är inte ett dugg trött efter den där eftermiddagstuppluren. Blir väl att plocka lite med disken och lite annat smått och gott. Eller om jag känner mig rätt, en massa slösurfande istället.