Varför nu? Varför nu när jag precis, precis har börjat skolan?

Jag har varken lust eller intresset kvar längre. Det känns bara jobbigt. Jag vill verkligen inte plugga just nu.

Jag försöker intala mig själv att det här är för min skull. Att det är bra att ha det här gjort, särskilt om jag vill plugga vidare i framtiden.

Dom här kurserna är så jäkla intensiva. Trodde inte att det skulle vara så här mycket, på en gång. Så det tar ju extra på en, särskilt när jag jobbar samtidigt och ska göra klart handledarutbildningen till sista juni.

Jag har lust att bara skita i plugget just nu.

Inuti har jag en liten sexåring som skriker: JAG VILL INTE! JAG VILL INTE! JAG VILL INTEEEEEEEEAAAHHHHGHDKSJKGDJGASHF!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Önskar att jag hade en trollkarl som kunde göra att jag fick lusten tillbaka, eller ännu bättre, göra så att jag har alla uppgifterna klara och att matten gick som en dans.

Måste göra mig iordning för ett stängningspass ikväll också. Det har jag inte heller någon lust med. Jag har inte lust med några måsten alls nuförtiden.

Jag vill bara vara. Bara vara för mig själv. Pyssla med lite onödiga grejer som inte är måsten. Sitta och snacka skit med vänner. Äta en glass i solen. Åka på utflykter. Kramas med Micke. Slösurfa en hel dag och bara äta kakor. Rita. Måla naglarna. Leka med hunden. Dricka bärs på en uteservering i goda vänners lag. Plocka blommor som man gjorde när man var liten. Cykla. Baka pajer och roliga, färgglada cupcakes.

Ja, ni fattar. Sånt som gör en glad och sätter guldkant på tillvaron.

Nu måste jag göra mig iordning för jobbet.