Mycket folk var det. Mest nördar med stripigt hår och FF-tröjor och lökar under armarna. En del hade klätt ut sig till olika figuer från spelen. Det coolaste var ju att Noubuo Oeumatso (mannen som gjort all legendarisk musik till FF-spelen) satt i publiken med sin oranga bandana och grått hår och glasögon. Folk vart helt galna när dom fick reda på det. Men det var häftigt. Sen så var folket från Square Enix också där i publiken.

Mot slutet så kom Noubuo upp på scenen, tog emot blommor, och sen ställde han sig längst bak med kören och sjöng med till One Winged Angel.

Det bästa måste vara när sångerskan Jenny Abramsson sjöng två låtar. Och med mitt minne kommer jag fan inte ihåg vad dom heter. Men, känslan jag fick av hennes röst och melodin var otrolig! Jag glömde till och med att jag satt i Konserthuset.

Det var så bra! Det enda dåliga, som jag upptäckte nu... Är att ingen av mina videofiler fördes över. Och nu har jag redan raderat allt från mobilen för jag hade runt 1000 bilder och ville rensa.

Så jag får inte njuta och längta tillbaka med dom där jäkla videofilerna. För dom är borta!

Okej, okej.. Jag har åtminstone minnet. (Som är som en guldfisks.) Suck. Inte mycket jag kan göra nu!

Jag köpte iaf en t-shirt!!! Och en CD!!! Men alltså, den där kön i Konserthuset där man fick köpa massa grejer, var fan inte att leka med. I halvtimmespausen så vart det världens längsta kö med folk som skulle köpa. Och mot slutet så stod väl praktiskt taget alla jävlar som varit på föreställningen. Som tur var sprang Denise i förväg och jag haltade efter, så vi kom rätt långt fram (tog bara en halvtimme).

En läxa jag lärde mig igår. Som jag egentligen lärde mig för några år sen. Är att inte använda:

Mina fötter blev röda, svullna och jag kunde fan inte gå. Det kändes som om att det brann under fotsulorna.

När jag för en gångs skull vill göra mig lite extra fin. Nej, då ska det göra ont och jag ska känna att jag går som ett mongo (så farligt gick jag faktiskt inte, men det gick inte fort, ajaj). Plus att jag var nära att rasa ihop varje gång vi skulle resa oss upp under föreställningen.

Hädanefter är det bara Converse som gäller. My dear Converse. Sorry I decived you yesterday.