På lördag åker resten av familjen (pappa, Carina, Elina & Georgos) till Barcelona i två veckor med Georgos fotbollslag. Fotbollscup. Och hundfri blir man också, Dilo ska tillbringa dom två veckorna hos Carinas föräldrar.

Så det blir bara jag och brorsan kvar som ska ta hand om huset. Kommer blir jäkligt tomt. Och när man bor i ett stort hus, så blir det till och med läskigt. Särskilt när kvällen kommer och man ska gå och lägga sig och man hör ljud, iaf tror sig höra ljud överallt. Knarr och knak och fotsteg här och var. Förhoppningsvis så har jag Micke bredvid mig i sängen, men jag bävar inför när han ska jobba. Då blir han ju borta nätterna också. Så jag får hoppas på att Jocke håller sig hemma. Så man inte är helt solo i ett stort, mörkt hus. Hjärnspöken.

Om en vecka exakt börjar min semester. Ska bli så härligt! Jag längtar verkligen. 25 dagar välförtjänt semester.

Då ska det bli bad och sol, och förhoppningsvis små utflykter.

En resa till mormor och morfars landställe i Kristinehamn är planerad tillsammans med Micke. Det ska bli skönt att få komma iväg lite, och att äntligen få träffa mormor och morfar. Det blir ju inte så ofta, och dom håller nästan bara till där, särskilt nu under sommaren ;).

Och kul att Micke ska få se landstället och få träffa mormor och morfar.

Jag måste verkligen försöka sova nu. Men det är så svårt när man precis har kommit från jobbet. Slutade för en timme sen, och det tar runt två, tre timmar att varva ner. Ännu svårare nu när jag har druckit 5 koppar kaffe under dagen.

Nåja, det får ta sin tid. Inge kul att lägga sig när jag inte är trött, för då vrider och vänder jag bara på mig i tre timmar och blir frustrerad över att jag inte kan somna för det är det enda man tänker på. Sen när man väl tuppar till lite så tänker man YES NU SOMNAR JAG och så börjar adrenalinet att pumpa istället för att liksom gå ner. Och så håller det på. Och håller på..