Sängen är i sovrummet där det hör hemma, och jag och Micke var och köpte nytt vardagsrumsbord på IKEA. Ett svart, fyrkantigt med glasskiva där man kan göra det lite personligt genom att lägga bilder under. Än så länge ligger det en svartvit indian, Jack Nicholson (den klassiska Heeeeere's Johnny! - bilden), Uma Thurman från Pulp Fiction, Al Pacino som Scarface och Brad Pitt från Fight Club, under glasskivan.

Blir mer med tiden :)

Och så köpte vi en ny soffa. Ä-N-T-L-I-G-E-N!!!!! Bort med den gröna, fula soffan. Nu står det en mörkgråblå två-sitssoffa med shäslong.

Tyvärr står mögelsoffan bakom längs väggen fortfarande, eftersom grovsoporna är fulla. Men nån gång i veckan åker den ut iaf!

Och vi har farmor och farfar att tacka. Ett enormt stort TACK. Annars hade det här inte blivit av på flera månader. Det var dom som köpte det här åt oss, och på bara två dagar har vi fått ett nytt vardagsrum.

Vi ska såklart betala tillbaka hälften och bjuda dom på en fin middag. Det känns bra att vi har folk omkring oss som vill hjälpa till.

Idag är en bra dag. En soft dag. Har bara varit hemma, druckit kaffe i nya soffan och lyssnat på radio och bara känt mig så avslappnad. Har precis blivit klar med tvätten. Och satt och rensade bland ytterliggare fler grejer som pappa kom förbi med när han kom förbi med skinnshäslongen vi fick av dom.

Och där hittade jag en liten plastlåda full med massa brev från när jag var liten när jag och mina kompisar alltid brevväxlade.

Det var en massa från Fia, och jag fick mig ett gott skratt när jag läste igenom dom. En del var från mina gamla klasskompisar Romina och Therese och några från en gammal barndomskompis från Upplandsväsby.

Vi ställde massa frågor till varandra som: Vilka är dina idoler? Tycker du jag är snäll? Vem är du kär i? Vad är din kärlekslista? Vill du dela brythjärta med mig? Är jag din bästa kompis? Ja, en massa sånt.

Men breven mellan mig och Fia är ju guld värda. Jag blev så nostalgisk och det tog verkligen mig tillbaka till den tiden. Det här var mellan 98-99-00. Då var jag 10,11,12 år. Jag är glad att jag sparade dom, roliga minnen. Jag glömmer lätt bort hur det var då, när vi var små. Och breven friskade till minnet rejält.

Nu, efter att jag har läst breven, och jag sitter här i vår nya soffa, i våran lägenhet, har jobb och sambo.

Jag känner mig så.. vuxen. Det är som om jag glömt bort den där lilla tjejen som såg världen i klara, starka färger och med en fantasi som räckte och blev över.